Hur jag blev...

med häst.

När jag var barn tillhörde jag den stora skaran tjejer som bara älskade hästar. Varenda dag ville man vara i stallet och drömmen var en alldeles egen häst. Jag fick aldrig någon. Jag hyrde dock hästar men det var ju aldrig samma sak. Det var inte på grund av att jag hade elaka föräldrar men att ha häst då var få förunnat ekonomiskt och mina föräldrar tillhörde inte den skalan. Sedan hade jag två bröder också och favorisera något av oss syskon ville inte mamma.

Slutade rida i tonåren då tvåbenta varelser blev mer intressant. Tog upp ridningen igen vid 20 års ålder. Fick sedan barn vid 23 och 25 så jag slutade ett par år efter barn nummer 2. Har arbetat med hästtillbehör och drivit eget företag med detta så jag har alltid haft kontakten med hästfolk. Drev en egen rikstäckande djurtidning också och en dag skulle jag göra reportage i ett stall. Tog ridskolan här hemma, där jag känner alla, och ridhuschefen Camilla kom till mig och sa: ”Lena, är det inte dags att du hoppar upp i sadeln igen?”. Har inte haft en tanke på någon comeback men efter mycket tjat från personalen i stallet så anmälde jag mig till en förmiddagsgrupp på fredagarna där det bara var några få elever som tränade mest dressyr.

Med skakiga ben gick jag dit nästa fredag och hoppade upp. Vad konstigt det kändes men bara efter ett kort tag var man där igen. Alla dessa hästfria år var som bortblåsta. Jag galopperade fram som om jag inte gjort något annat. Fast när man hoppade av sedan märkte jag att jag hittat muskler jag inte trodde att jag hade.
Så nu såg jag fram emot varenda fredag. Det dröjde ett par månader när jag kände att nu vill jag göra detta ordentligt och på en egen häst.

En dag kom det ett ”gäng” hästar till ridskolan från Danmark som ridskolan var intresserade av som ridskolehästar. Camilla, ridskolechefen, ringde mig med en gång och sa att det fanns en häst där som kunde passa mig. Jag åkte dit med en gång, såg två fuxar i hagen och pekade på en och sa ”Är det han?”. Det var det och jag var kär, fullkomligt förälskad vid första stund. Kan man bli det i en häst undrar säkert ni som inte känner dessa djur och jag kan inte säga annat än att man kan.

Jag köpte honom och blev idiotförklarad av alla. Ensamstående mamma med 3 barn, eget företag, hus och bla bla. Hur ska du hinna? Hur ska du ha råd? Fattar du inte vad du gör? Ja, jag kommer inte ihåg allt vad jag fick höra. Struntade fullkomligt i alla ”goda” råd. Och tur var väl det för det är det bästa jag någonsin gjort. Kommer skriva mer om detta i min blogg, hur underbart det är att ha en alldeles egen häst!

Vill passa på att länka till en artikel som jag läste på Aftonbladets hemsida om Louise Hoffsten. Har alltid tyckt om hennes musik och scenpersonlighet och efter att ha läst om hennes liv tycker jag bara om henne ännu mer. En sådan tjej!

Elitskolor...

…äntligen!

Varför har det dröjt så länge? Varför skall bara de barnen prioriteras som har det svårt? De andra, som har det lätt, varför bryr sig ingen om dem? Skall inte skolan vara rättvis och tillgodose alla elevers behov.

Min äldste son hade fruktansvärt lätt för engelska. I mellanstadiet så hade han en engelska fröken som tog tag i honom och han fick göra engelskan som var en årskurs högre upp en den han gick i. Även denna var lätt men det var ju alltid något. Sedan kom han upp i högstadiet och när han började där hade han ju redan läst den engelskan. Vad händer då? Jo, man dödar elevens intresse. De som hade det svårt fick hjälp, men inte han som hade det lätt. Han var det ingen som brydde sig om.

Son nummer 2 har ett otroligt matematiskt sinne. Man märkte det redan när han var 3 år och började addera ihop tal, fast vi aldrig någonsin hade pratat matematik med honom, och dagisfröknarna häpnade. Hela hans grundskola fick honom att tycka att matematik var urtråkigt. Tro sjutton det när han var färdig med alla uppgifterna på fem minuter och sedan fick han bara sitta där. Det var ju alldeles för enkelt, och ingen, absolut ingen, gjorde något, trots att vi föräldrar bönade och bad att han skulle få extraundervisning. Vi såg ju hans kapacitet bara dö bort. När han nu började på naturvetenskapliga programmet på gymnasiet har intresset väckts till liv igen. Han har fortfarande väldigt lätt för matte (och alla andra ämnen också) men det är först nu han får uppgifter som passar. Det är först nu han tycker att skolan är rolig. (Det dröjde 10 år!)

Minstingen Jeppe, 9 år, har också otroligt lätt för sig. Så lätt att han fick hoppa över en hel årskurs, årskurs 2, och gå i en klass med barn som är ett år äldre. Och fortfarande har han lätt för sig. Han har väldigt lätt för engelskan och han tycker att språk är roligt så vi skulle vilja att han fick börja läsa ett språk till vid sidan om den vanliga skolgången. Men nej då, svaret blev att skolan har inga resurser för detta, skolan har endast resurser för barn som har det svårt.

Visst skall barn som har det svårt få hjälp, men snälla glöm inte bort de andra. När man sitter på föräldramöten och hör hur föräldrar till barn som går på sk särskild undervisning gnäller att det inte får tillräckligt med hjälp ändå, så kan jag inte med att ta upp mina barns problem. Man skäms för att man skall vara förmer än de andra men varför skäms man egentligen? Men det är nog den svenska mentaliteten, man får inte sticka ut, det är fult att vara duktig och framgångsrik eller ha duktiga barn.

Mina barn är värda lika mycket som alla andra! Så jag blev väldigt glad att det har kommit skolor till dessa barn. Socialdemokraterna är emot teoretiska antagningsprov, varför då? Vad är det för skillnad med att vara duktig i matematik och att vara duktig i handboll? Kan någon tala om detta för mig? Fram för mer specialundervisning åt alla!

Hektiska dagar...

…har det varit. Varje dag tar slut alldeles för fort. Håller på med lanseringen av våra produkter på stormaknaderna och det är fullt upp med byggandet av ställ. Nu är det äntligen färdigt och det är en underbar känsla att se sina produkter hängandes över hela Sverige.

Jag älskar mitt liv just nu även om det är fullt upp. Var i stallet kl 8 då hovslagaren skulle komma. Tog en timme och sedan satte jag mig i bilen och åkte ändå ner till Malmö där jag haft möte med de som skall sköta försäljningen av våra produkter.

Tittade på klockan när det var färdigt och insåg att jag inte skulle hinna tillbaka till Kungsbacka kl 16,45 då jag skulle gå på utvecklingssamtal. Kände med en gång ”usch, vilken dålig mamma jag är”-samvetet men vad gör man? Det var bara att ringa till fröken och säga, ”sorry”, jag hinner inte!

Tänker ibland på när barnen blir stora och får egna barn, om de tänker tillbaka på sin egen barndom som företagarbarn? Vågar inte tänka på det. Men så farligt är det nog inte, tvärtom, de har lärt sig att ta eget ansvar mycket och de har de tillgodo nu. Pratar ibland med mina två stora killar, 19 och 17, och de tycker att de har haft det bra. De säger att jag har varit världens snällaste mamma, fast de vågar kanske inte säga något annat. Jag har underbara killar, duktiga, väluppfostrade och kan sköta sig socialt och de blir alltid uppskattade överallt de kommer.

Red idag på kvällen. Red ute i paddocken (manegen är inte färdigbyggd) och det var kallt. Så det blev bara en halvtimmes pass idag, men det gick bra. Rider dressyr men skall försöka mig på att börja hoppa lite. Hästen älskar det men jag är livrädd. Så idag har travat över bommar som ligger på marken. Gick bra så snart kanske jag vågar mig på ett hinder. Tycker det är otroligt läskigt för min häst är väldigt stark och väldigt busig så det kan gå undan rejält ibland. När man var yngre ramlade man av både här och där men man reste bara på sig och skakade sig och satte sig sedan upp i sadeln igen som om ingenting hade hänt. Nu, vid 42 års ålder, ramlar man av är man som ett kylskåp som rasar i backen.

Min hund har skällt hela dagen idag. Han är en airedaleterrier som jag själv fött upp och han är nu 10,5 år. Det är väldigt gammalt för en storvuxen hund. Han är frisk och pigg som en valp, har inte varit sjuk i hela sitt liv men nu ser och hör han extremt dåligt. Sedan tror jag att han börjar bli senil, för han står bara och skäller i hundgården mot något som inte finns. Man inser att det kanske snart dags för honom att passera men det är ett så himla svårt beslut. Speciellt när han inte är sjuk utan fortfarande pigg. Vad göra?

Nej, nu skall jag lägga mig för det är en lång dag i morgon också men jag ser fram emot den jättemycket!

Idag har jag simmat...

…tillsammans med min yngste son och min sambo.

Har haft extremt hektisk tid med uppbyggnad av våra ställ och i måndags gjorde vi de två sista. Så även om det är mycket jobb just nu så skall jag se till att få lite mer tid över till familjen. Så idag var vi och simmade. Bestämde redan förra veckan att simma skall vi göra idag. Så man inte kan ändra sig…

Ni vet så där som man känner sig när man kommer hem, momentet när man slått sig ner i soffan och man bara varken kan eller vill röra sig mer på hela kvällen. Nä, så nu har vi bestämt oss att vi skall göra något varje vecka.

Det var skönt att simma. Det var jätte länge sedan sist. Men eftersom jag rider så pass mycket så känner jag att jag är i ganska god form. Simmade 750 meter och var lite lagom mör i benen. Köpte korv och hamburgare på vägen hem, måste ju bygga på det som man förlorade i bassängen. Så nu mår man jättebra när man kommit hem.

Men än är inte dagen slut för mig. Har en del jobb att göra fortfarande så min bärbara får kämpa några timmar till. Är fullt upp med bokslut och avstämningar och vi har ganska stor tidspress just nu. Har jobbat med detta hela dagen.

Idag hade vi vår första snattare (som vi kom på) i vår butik. Min äldste son, som jobbar i butiken, tyckte ett par var konstiga och ropade på mig. Då hade de redan gått. Men kvinnan hade stått i skyltfönstret och tittat konstigt mot kassan. En vakt utanför (vi har butiken i ett köpcenter) hade sett detta och även sett henne stoppa ner saker i en påse och de greps med en gång utanför butiken. De hade tagit varor för 550 kr ungefär. Tänk att svärta ner sig för så lite. Ibland undrar man hur folk tänker. Och jag som inte ens har tagit ett tuggummi, inte ens som liten. Har alltid varit så där jobbigt ärlig och ruskigt feg och jag var alltid den som stod utanför godisbutiken, livrädd, när mina kompisar var inne och snattade. Fast jag tror ändå att ärlighet varar längst.

Nej, nu väntar jobbet, även om klockan är tio på kvällen så är inte min arbetsdag slut än.

Videomix...

… läste jag en artikel om i tidningen idag. Och blir bara så irriterad. Hur kan man hänga ut människor på detta sätt i dagens Sverige? I artikeln fanns ett foto på två sk strejkvakter som stod utanför butiken. Hur kan man med att stå så utanför någon persons företag och livsverk? Ni borde skämmas! Har ni inget vettigare att göra på dagarna?

I min värld kallar jag det mobbing. Men facket får tydligen lov att göra så här, men tänk om det vore tvärtom. Att vi arbetsgivare gick på någon anställd och mobbade ut den personen. Satte banderoller på oss och delade ut lappar om hur otrevlig denna person är på sin arbetsplats och även utanför sitt hem. Hur hade det sett ut? Undrar hur lång tid det skulle ta innan man knäckte den anställde. Troligtvis inte så länge, men vi arbetsgivare skall klara vad som helst? Nej, vi som driver företag har tyvärr inte tid med sådant, vi måste arbeta.

Är inte Sverige ett fritt land? Där man får göra vad man vill, inom lagens gränser såklart. Att skriva under ett kollektivavtal är inget som lagen säger att vi måste, kan vi då inte få välja själva om vi vill eller ej? Utan att någon bitter fackrepresentant med väst skall stå och gapa och skrika utanför min dörr? Varför blir vi tvingade med utpressningsmetoder och mobbningsattacker?

Nu vet jag inte så mycket om Videomix som företag men det finns säkert någon hårt arbetande entreprenör bakom företaget, en sådan som jag som kämpar och sliter och belånat allt vi äger och har för vår dröm. Som offrat all vår fritid för att få företaget att gå runt. Som i princip jobbat gratis i flera år, ibland till och med ha fått stoppa in privata pengar, allt för vår dröm. Tänker facket aldrig på dessa personer? Det är dessa personer som får Sverige att snurra.

Om nu Videomix personal inte var nöjda med den lönen de fått så är det väl deras eget val om de vill fortsätta arbeta där. Är man inte nöjd kan man väl sluta och ta anställning någon annanstans. Det är väl ingen som tvingat dem att jobba? Nej, det är dags att börja titta på oss företagare och se hur vi har det och hur vi lever! Visst har anställda rättigheter, och de skall vi klart värna om, men de har skyldigheter också!

Oss företagare är det ingen som tycker synd om direkt, vi skall bara pressas till att vara andra till lags.

Lite tankar som man får ibland, då man tycker allt är orättvist i Sverige, det är verkligen inte rättvishetens land direkt!

Idag har det ösregnat här där jag bor. Varit i min butik hela dagen och kämpat på med beställningar för vår/sommar, fixat papper och är min bokförare till lags med massa information då vi håller på med bokslutet. Börjar komma ikapp mig pappersmässigt och det känns skönt. Smet ut från kontoret och var i butiken och jobbade då min personal skulle ha lunch. Är så otroligt roligt att jobba ute bland kunderna. Finns ingen mer energi kick.

Red inte idag på min häst, orkade inte och sedan var det ett sådant väder så man vill hellre vara inne, och det ville nog hästen också. Åkte dit för att få min dagliga ”meditation”, borstade och pysslade om honom och bara stod och kliade honom på pannan tills han somnade, han älskar nämligen det.

Inventering och övergångar

Ikväll har jag tränat övergångar. Nu finns det säkert inte någon som vet vad man gör en tisdagkväll när man tränar övergångar? Jo, jag har varit hos min häst och det som jag tycker är roligt att träna är dressyr. Dressyr är en otrolig prestation av både häst och ryttare. Ser man det på TV så tycker man säkert det ser så himla lätt ut, men det är det inte. Det är otroligt svårt och en dressyrhäst måste vara lika vig som en gymnast. När man tränar övergångar så rider man i trav och bryter av till skritt och sedan skritt och upp till trav och från trav till galopp… Man byter alltså gångart till den som ligger närmast. Då ökar man vigheten hos hästen och detta är jobbigt att träna för både hästen som skall bygga muskler och även mina stackars muskler får jobba. Tänk att när man rider så är det jag som ryttare som får detta jättedjur att röra sig på olika sätt och det kräver lite träning i musklerna för hästarna är inte små...
Efter träningspasset så fick han ett rejält bad och varmt täcke på ryggen och sedan gott kvällshö.

Var i Stockholm hela dagen igår och bilade hem sent på kvällen. Kom hem runt midnatt. Sedan var det upp igen på morgonen, väcka Jeppe, 9 år, som skulle till skolan, gympapåsen skulle packas.

Sedan skulle jag vara på ett möte inne i Göteborg 8,30. Det var ett frukostmöte som skulle handla om hur man handlar med alla sina sinnen. Hur man får kunderna att köpa mer beroende hur butiken ser ut, ljudet i butiken, lukten i butiken mm. Lät intressant men fastnade i köer på vägen in så jag hann inte. Så himla typiskt.
Åkte sedan till min butik, där jag precis har flyttat in mitt kontor. Självklart fungerade inte den nyinkopplade routern så jag fick ta det lugnt ett par timmar innan detta löste sig. Sedan var det fullt upp med pappersjobb. Trist!

Så nu efter en hel arbetsdag och träning sitter man med sin inventering. Alla priserna skall in och jag har ca 3000 artiklar. Det finns nog inget som är tråkigare och just nu skulle jag göra vad som helst för att få gå och lägga mig. Om jag hade ett trollspö här och nu så hade jag viftat lite och så hade den goda feen kommit och tagit över allt för mig. Hon hade med den lenaste rösten viskat, ”Lilla Lena, ta nu din trötta kropp och hoppa ner i din goda säng och imorgon när du vaknar så är hela inventeringslistan klar!”

Tror ni på att hon kommer?
Inte jag heller, så det är bara att vackert sitta här några timmar till. Det är vid sådana här stunder man önskar man var en ”vanlig” arbetstagare och slapp sitta på kvällarna och jobba.
I morgon skall jag iväg igen. 2 nya butiksställ skall byggas upp. Ännu en ny dag med nya möjligheter…

En Stockholmstur

Hektiska dagar…

…har det varit för en sådan som jag. Har inte hunnit skriva på några dagar då jag har jobbat ända in till småtimmarna. Det är mycket på jobbet just nu men det är roligt att allting går framåt.

Idag i bilen på väg upp till Stockholm så bestämde jag mig för att bli miljonär, och det snart! Vill inte hålla på att harva längre och slita utan nu är det dags att se till att börja njuta av livet. Så nu har jag bestämt mig, miljonär nästa! Så nu gäller det att sälja på som bara den...

Sitter nu på ett hotellrum i Stockholm. Åkte tidigt hemifrån och var trött redan innan jag åkte. Min mamma fyllde nämligen 75 år och det var kalas dagen innan.

Besökte 2 stormarknadshus på vägen upp, där jag har mina ställ. Imorgon skall jag besöka 5 hus till häruppe i huvudstaden och sedan åker jag direkt ner till Göteborg på kvällen. Blir en lång dag imorgon också.

Mina varor har sålt jättebra här det lilla jag har sett och det är en otrolig njutning att se att sina egna varor snurrar. Håll nu tummarna att det har gått lika på de andra varuhusen som jag kommer besöka imorgon.

Nej, nu måste jag hoppa i säng. En trött företagare har gjort sitt idag!

Hästar och män...

…går inte ihop eller? Men jag förstår männen. Att träffa en tjej som har en egen häst är att dra den största nitlotten av dem alla. Varje dag skall hästen pysslas om, borstas och ridas och vi bara älskar dom. Sedan kostar de en del pengar att hålla igång också, de ”små” liven. Men de är ju värda allt det där, säger vi som tycker om dem.

Männen till oss hästägare, som kanske inte tycker om vår omsorg om dessa fyrbenta, skulle nog hellre vilja att vi la ner all denna tid på att pyssla om männen själva, gosa med dem och tänk att spendera så mycket pengar på dem.

Men i vår familj är det hästen som får allt, tycker min sambo. Kan ana lite svartsjuka där kanske.
Men nu hade jag hästen innan jag träffade min sambo och när jag träffade min sambo sa jag till honom: ”Det är ingen idé att du ber mig välja mellan dig och hästen någon gång för du vet vad jag väljer!” Och han har aldrig frågat, rädd för svaret kanske.
Nä, han är tålmodig, min sambo, och jag vet att han tycker om att jag har ett intresse.

Har varit en bra dag idag. Känns som jag har fått gjort mycket på jobbet. Håller på att flytta mitt kontor som jag har idag till vår butik där vi har plats för mig att vara. Vill vara där, älskar vår butik och vill vara mer nära kunderna än vad jag är idag. Skall bli roligt att få vara där och jag har längtat länge efter denna flytt. I dag kopplades datorer in och skrivbord mm flyttades. Imorgon blir det pärmar och annat smått och gott som jag har.

Var och handlade lite kläder till 17-åringen. Mysigt att gå och handla med sina vuxna barn. Sedan blev det McDonalds mat att ta med hem till familjen. Nu skall jag bara ta det lugnt och slappa.

Apropå att jag har varit i stallet ikväll så skall min käre sambo inte klaga för nu när jag ville ha lite uppmärksamhet, då gick det inte för sig, för just nu är det Champions League på TV… Så vi drar nog vårt strå till ”egna intresse”-stacken båda två!

Heder åt snabbmaten!

Var lite deppad idag när jag skulle till jobbet. Ni vet sådär att man inte vet vilken ände man skall börja i. Var så himla trött när jag vaknade och skulle göra vad som helst (nästan) för att få ligga kvar i sängen. Har alltid undrat över varför man skall gå upp så tidigt? Vem har bestämt att skolorna och de flesta arbeten skall börja just 8? Vad är det med just detta klockslag som är så heligt att just då skall dagen börja? Finns det verkligen någon vuxen eller något barn som jublandes hoppar upp ur sängen just då? Jag tror de flesta skulle vilja sova några timmar till.

Har en del problem på jobbet som måste lösas. Ett antal tegelstenar som skall plockas ner för att man skall kunna börja gå framåt. En del tegelstenar är riktigt tunga och det är just då man bara skulle vilja vara ”vanlig” anställd och veta att någon annan tar hand om dem. Men nu är man ju inte det utan det är bara att koppla på ”jag är den gladaste chefen någonsin”-minen och vara sådär vanligt käck och positiv som man skall vara som chef för att man skall smitta av sig på omgivningen. Det är något som är det svåraste med att vara chef/företagsledare. Att aldrig visa sin oro. Ibland vill man bara vara det lilla barnet som ropar på mamma eller pappa om hjälp. Men nu kan man ju inte det så det är bara att plocka bort alla tunga stenar för hand och gå vidare och lösa alla problem.

Även om klockan är sent så är inte dagen slut. Måste lägga in några ordrar till vår/sommar kollektionerna och dessa måste vara inne i morgon bitti då produktionerna skall igång. Det är mycket att tänka på. Hur mycket skall jag köpa in? Vad tror jag kommer att gå bäst? Vilket kommer jag att tjäna mest pengar på? Kommer jag ha likviditet när varorna kommer hem till Sverige och skall tullas in. Alla varor skall betalas i förskott och när man tullar in varorna i Sverige skall man även lägga ut införselmoms, vilket blir ganska mycket pengar, innan man får tillbaka dessa 3-4 månaderna efter varornas ankomst.

Jobbade till ganska sent så efter jobbet beställde jag pizza, tog en sväng förbi hästen och klappade lite på honom, hann inte rida idag. Vilken tur att vi har pizzerior, Mc Donalds mm för oss hårt arbetande mammor. Det är vår räddning många gånger när fantasin helt är borta vad man skall ha till middag och även orken att laga mat också. Heder åt snabbmaten!

Skall slita min yngste från datorn och göra läxorna. Sedan skall jag ta mig en varm dusch, ta på mig myskläder och lägga mig i sängen med min bärbara och sätta igång med jobbet. En maskin tvätt måste jag ju också hinna med. Å plocka undan, gå ut med hundarna, ge hundarna och katterna mat mm. Fullt upp som vanligt men man har ju valt det själv…

Min 9-åriga son har försvunnit!

Min 9-åriga son har försvunnit...
...rakt in i cyberspace.
Han har precis fått ett sk WOW spel eller som det heter World of Warcraft. Man loggar in sig och betalar en liten summa varje månad sedan är det bara att köra på. Detta är tydligen världens mest populära spel och man spelar tillsammans med andra över hela jordklotet. Detta är vad lille Jeppe nu gör. Och han kan inte sluta.
Det är det enda som är intressant. Den minsta lilla tid han får över så är det WOW som gäller.
Hans äldre bröder som är 19 och 17 är också hängivna fantaster.
Då kommer även funderingar som man som förälder har gällande data- och TV spel och hur länge de skall få hålla på och vad för spel de skall spela.
Visst kan man tycka att i vissa spel är det mycket våld men jag tror inte att barn som har en trygg uppväxt springer runt som massmördare när de blir vuxna bara för att de spelar TV spel som barn. Jag tycker det är att idiotförklara barnen. Barn i den åldern vet väl att det bara är fiktion? Föräldrar som inte låter sina barn spela spel skall nog inte låta barnen titta på TV heller för där är det ännu mer våld och i de flesta fall är det tyvärr reality.
Jag tror att det är vi i vår generation som tycker det är synd att barnen inte är ute i "friska" luften på samma sätt som vi var när vi var små och lekte indian och cowboys. Det finns ju något som heter utveckling och jag tycker att vi skall se det positiva i utvecklingen.
Tänk på hur internet utvecklar barnens kommunikation. Min lille Jeppe skriver och talar på engelska med barn över hela världen. I cyber space finns inga gränser, där pratar man med alla. Tänk på hur våra barn utvecklas positivt tack vare detta!
Låt barnen få hålla på med vad de själva tycker är roligt och jag tycker inte vi vuxna skall lägga oss i med våra försoffade värderingar. Låt dem ha kul! Det är bara att inse att våra små barn är uppkopplade redan när det föds. Jag tror bara det är vår generations rädsla för den nya tidens kommunikation och teknik som gör att vi vill hindra barnen att hålla på med vad de tycker är roligt.
Jag ser tillbaka på när jag själv var liten. Då blev föräldrarna varnade för att vi barn inte skulle se på Pippi Långstrump, hon var ingen bra förebild för oss barn. Tänk på Emil i Lönneberga sen, han var ju inte heller någon förebild direkt. Men trots ivrigt tittande på både Pippi och Emil har det nog blivit något ganska bra av oss alla i alla fall!

Varför har dygnet bara 24 timmar?

Vem har bestämt det? Kan man inte lägga till några timmar till?
Har så otroligt mycket just nu så vet inte hur jag skall hinna.
Mitt bokslut måste vara färdigt och det är så mycket gammalt som måste gås igenom och hittas, för att allt skall bli rätt. Inventeringslistan måste vara klar och det är den långt ifrån. Det är många timmars arbete kvar bara där. Hela min dag imorgon kommer att gå åt till detta. Så var det med den lediga söndagen.
Måste upp till Stockholm i nästa vecka och titta till butiksställen i varuhusen som är våra. Det är otroligt roligt arbete men just nu vet jag inte hur jag skall hinna med en Stockholmstripp.
Det har kommit massor av nya varor till vår butik som skall upp och dessa måste prissättas och hur skall jag hinna det?
Posten har jag inte hunnnit öppna på en hel vecka. Hur skall jag hinna det?
4 nya varuhus skall ha ställ uppmonterade som jag skall göra och varje ställ tar flera timmar och detta skall vara klart nästa vecka. Hur skall jag hinna det?
Gamla kunder ringer och vill att jag skall ringa upp. Hur skall jag hinna det?
Har möte med banken i nästa vecka och måste förbereda för det? Hur skall jag hinna det?
Har inga rena kläder att ta på mig eller familjen. Måste tvätta. Suck. Hur skall jag hinna det?
Diskbänken ser ut som ett bombnedslag... Måste fixa. Hur skall jag hinna det?

Kan vi inte lägga till några timmar till på dygnet? Fast man skulle säkert fylla dessa också...

Skulle åka till kontoret idag lördag men struntade i det. Har varit en sådan hektisk vecka så jag bara tog det lugnt. Tyckte jag var värd det men som vanligt har man dåligt samvete ändå...
Var i stallet och red min häst. Båda han och jag blev riktigt svettiga och nu har jag en sådan där lagom härlig träningsvärk i mina 42-åriga ben. Känns skönt.

Nä, nu är klockan nio en lördagkväll och nu skall jag sätta igång med tvätten och disken och sedan tänkte jag tömma akvariet så de stackarna får lite rent vatten.

Never ending story för en företagande mamma...

Bokslut och hästar

Idag har det varit en ganska tråkig dag. Sitter och tar fram papper som skall till vårt bokslut. Så trist och som vanligt sitter man med det i sista sekund. Papper och åter papper, reskontra hit och reskontra dit. Är ingenting som man hoppar jämfota av glädje av direkt men det tillhör ju företagarens arbete och ansvar. Vill hålla på med mina kunder istället, mycket roligare. Just nu är det mycket jobb och vet inte riktigt hur man skall hinna med. Håller på att bygga upp butiksställ i en av Sveriges största stormarknadskedjor som vi har blivit leverantör till vilket är otroligt roligt och verkligen någonting som man kan vara stolt över. Även om själva byggandet av ställen är ganska jobbigt och tungt och tar mycket tid är det fantastiskt kul att få komma ut och träffa all personal och kunder i varuhusen. Alla är jättetrevliga och man känner sig väldigt välkommen! Bara bokslutet blir färdigt snart...
Var i stallet på eftermiddagen. Det finns inget som är mer balsam åt själen än att få vara tillsammans med sin häst i stallet. Hur stressad man än är så ramlar stressen av en så fort man sätter foten innanför stalldörren. Red inte idag men pysslade bara om honom massor.
Sedan var det hem och min underbara sambo hade lagat middag till hela familjen. Tvättmaskinen var också hungrig och ville ha lite mer tvätt i sig så den fick en hel maskin full... Somnade sedan i soffan så gott och som vanligt hinner jag aldrig se färdigt på filmerna vi hyr innan jag somnar. Samliv? Inte just nu men bokslutet är ju snart klart hoppas vi...

En trött Lena

Så var den här helgen slut. Söndagkväll och sitter i sängen och skriver.

Idag har jag jobbat under dagen. Lönerna skall betalas ut. Har inte så många anställda längre men just denna månaden hade vi en massa extraanställda som skulle sätta på etiketter på 330 000 produkter!

Har en otroligt spännande agentur och varumärke som jag skall berätta mer om någon annan dag. Nåväl lönerna skulle göras.

Har även haft en säljare som var tvungen att avsluta sitt jobb och som skulle få sitt avgångsbetyg mm. I samband med detta kom jag i kontakt med facket för första gången. Vilken makt de har över oss företagare. Man blir ju mörkrädd vilka metoder de använder. Att man kan sitta i ett möte och vara så totalt oförskämd som denne fackrepresentant var? Visst behövs facket för att anställda skall få ha sina rättigheter men jag undrar lite; vad har anställda för skyldigheter? De kan ju nästan precis få göra som de vill och jag som äger företaget och betalar ut deras löner har ingenting att säga till om! Skall vi inte få fart på Sverige? En sak är säker och det är att företagare som jag som kämpar, belånar hus och hem, offrar vår sk fritid till att få företaget att snurra, inte vågar anställa någon personal när vi företagare inte ens får bestämma över våra egna anställda! En anställd som missköter sig får jag inte ens säga upp!!! Utan jag måste vackert ha henne kvar och betala henne full lön med företagets (dvs mina) egna pengar och riskera företagets (som är en stor del av mitt liv) hela existens, som man gör när man är en liten företagare.

Detta måste bli en ändring! Var rädd om oss entreprenörer och döda inte vår entusiasm!

Avslutade kvällen hemma hos mina svärföräldrar och åt alldeles för mycket. Så där mycket så man mår illa, att magen är så uppsvullen så det känns som om man skall lyfta och flyga iväg någonstans. Även om man är proppmätt så måste man ju äta upp wienerbröden som de köpt enbart för vår skull. Å det går ju alltid att få plats med lite till om man kämpar...

Nä, nu måste jag ta och få lite skönhetssömn. Imorgon är det måndag och minstingen skall till skolan och mycket att göra på jobbet.

Här är jag!

Har nu startat min blogg. Vill dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter och hoppas att många skall tycka om att läsa det jag skriver och att jag kanske kan ge många människor inspiration. Har haft ett otroligt intressant och innehållsrikt liv och det är först nu som jag kan se en ljusning och att jag äntligen kan börja njuta efter allt jobb. Med jobb menar jag det arbete man har som egen företagare, som mamma, som sambo, som hundägare, som hästägare, som husägare.... Listan kan göras lång.



Hemligheten bakom att lyckas är att man tänker rätt. Att man hela tiden tänker på det man vill ha och inte på det man inte vill ha. Jag kommer att återkomma hela tiden med detta då det är otroligt fascinerande, men ibland lite skrämmande, hur man själv styr sitt eget liv.



Jag har en otrolig historia bakom mig. Skulle jag skriva den utan omskrivningar skulle de flesta människor skaka på huvudet och säga "det där kan inte vara sant", men det är det. Jag har gått igenom så mycket i mitt 42-åriga liv och idag när allt är på väg åt rätt håll tittar jag tillbaka på det som jag har gått igenom och tänker att det är ju just detta som format mig till den jag är. Det vill jag att alla skall göra. Man skall aldrig ångra något man gjort, man skall bara ångra det man inte gjort!



Följ med mig på min resa i mitt spännande liv!