Elitskolor...

…äntligen!

Varför har det dröjt så länge? Varför skall bara de barnen prioriteras som har det svårt? De andra, som har det lätt, varför bryr sig ingen om dem? Skall inte skolan vara rättvis och tillgodose alla elevers behov.

Min äldste son hade fruktansvärt lätt för engelska. I mellanstadiet så hade han en engelska fröken som tog tag i honom och han fick göra engelskan som var en årskurs högre upp en den han gick i. Även denna var lätt men det var ju alltid något. Sedan kom han upp i högstadiet och när han började där hade han ju redan läst den engelskan. Vad händer då? Jo, man dödar elevens intresse. De som hade det svårt fick hjälp, men inte han som hade det lätt. Han var det ingen som brydde sig om.

Son nummer 2 har ett otroligt matematiskt sinne. Man märkte det redan när han var 3 år och började addera ihop tal, fast vi aldrig någonsin hade pratat matematik med honom, och dagisfröknarna häpnade. Hela hans grundskola fick honom att tycka att matematik var urtråkigt. Tro sjutton det när han var färdig med alla uppgifterna på fem minuter och sedan fick han bara sitta där. Det var ju alldeles för enkelt, och ingen, absolut ingen, gjorde något, trots att vi föräldrar bönade och bad att han skulle få extraundervisning. Vi såg ju hans kapacitet bara dö bort. När han nu började på naturvetenskapliga programmet på gymnasiet har intresset väckts till liv igen. Han har fortfarande väldigt lätt för matte (och alla andra ämnen också) men det är först nu han får uppgifter som passar. Det är först nu han tycker att skolan är rolig. (Det dröjde 10 år!)

Minstingen Jeppe, 9 år, har också otroligt lätt för sig. Så lätt att han fick hoppa över en hel årskurs, årskurs 2, och gå i en klass med barn som är ett år äldre. Och fortfarande har han lätt för sig. Han har väldigt lätt för engelskan och han tycker att språk är roligt så vi skulle vilja att han fick börja läsa ett språk till vid sidan om den vanliga skolgången. Men nej då, svaret blev att skolan har inga resurser för detta, skolan har endast resurser för barn som har det svårt.

Visst skall barn som har det svårt få hjälp, men snälla glöm inte bort de andra. När man sitter på föräldramöten och hör hur föräldrar till barn som går på sk särskild undervisning gnäller att det inte får tillräckligt med hjälp ändå, så kan jag inte med att ta upp mina barns problem. Man skäms för att man skall vara förmer än de andra men varför skäms man egentligen? Men det är nog den svenska mentaliteten, man får inte sticka ut, det är fult att vara duktig och framgångsrik eller ha duktiga barn.

Mina barn är värda lika mycket som alla andra! Så jag blev väldigt glad att det har kommit skolor till dessa barn. Socialdemokraterna är emot teoretiska antagningsprov, varför då? Vad är det för skillnad med att vara duktig i matematik och att vara duktig i handboll? Kan någon tala om detta för mig? Fram för mer specialundervisning åt alla!