onsdag 14 november 2007

Hur jag blev...

med häst.

När jag var barn tillhörde jag den stora skaran tjejer som bara älskade hästar. Varenda dag ville man vara i stallet och drömmen var en alldeles egen häst. Jag fick aldrig någon. Jag hyrde dock hästar men det var ju aldrig samma sak. Det var inte på grund av att jag hade elaka föräldrar men att ha häst då var få förunnat ekonomiskt och mina föräldrar tillhörde inte den skalan. Sedan hade jag två bröder också och favorisera något av oss syskon ville inte mamma.

Slutade rida i tonåren då tvåbenta varelser blev mer intressant. Tog upp ridningen igen vid 20 års ålder. Fick sedan barn vid 23 och 25 så jag slutade ett par år efter barn nummer 2. Har arbetat med hästtillbehör och drivit eget företag med detta så jag har alltid haft kontakten med hästfolk. Drev en egen rikstäckande djurtidning också och en dag skulle jag göra reportage i ett stall. Tog ridskolan här hemma, där jag känner alla, och ridhuschefen Camilla kom till mig och sa: ”Lena, är det inte dags att du hoppar upp i sadeln igen?”. Har inte haft en tanke på någon comeback men efter mycket tjat från personalen i stallet så anmälde jag mig till en förmiddagsgrupp på fredagarna där det bara var några få elever som tränade mest dressyr.

Med skakiga ben gick jag dit nästa fredag och hoppade upp. Vad konstigt det kändes men bara efter ett kort tag var man där igen. Alla dessa hästfria år var som bortblåsta. Jag galopperade fram som om jag inte gjort något annat. Fast när man hoppade av sedan märkte jag att jag hittat muskler jag inte trodde att jag hade.
Så nu såg jag fram emot varenda fredag. Det dröjde ett par månader när jag kände att nu vill jag göra detta ordentligt och på en egen häst.

En dag kom det ett ”gäng” hästar till ridskolan från Danmark som ridskolan var intresserade av som ridskolehästar. Camilla, ridskolechefen, ringde mig med en gång och sa att det fanns en häst där som kunde passa mig. Jag åkte dit med en gång, såg två fuxar i hagen och pekade på en och sa ”Är det han?”. Det var det och jag var kär, fullkomligt förälskad vid första stund. Kan man bli det i en häst undrar säkert ni som inte känner dessa djur och jag kan inte säga annat än att man kan.

Jag köpte honom och blev idiotförklarad av alla. Ensamstående mamma med 3 barn, eget företag, hus och bla bla. Hur ska du hinna? Hur ska du ha råd? Fattar du inte vad du gör? Ja, jag kommer inte ihåg allt vad jag fick höra. Struntade fullkomligt i alla ”goda” råd. Och tur var väl det för det är det bästa jag någonsin gjort. Kommer skriva mer om detta i min blogg, hur underbart det är att ha en alldeles egen häst!

Vill passa på att länka till en artikel som jag läste på Aftonbladets hemsida om Louise Hoffsten. Har alltid tyckt om hennes musik och scenpersonlighet och efter att ha läst om hennes liv tycker jag bara om henne ännu mer. En sådan tjej!