Hektiska dagar...

…har det varit. Varje dag tar slut alldeles för fort. Håller på med lanseringen av våra produkter på stormaknaderna och det är fullt upp med byggandet av ställ. Nu är det äntligen färdigt och det är en underbar känsla att se sina produkter hängandes över hela Sverige.

Jag älskar mitt liv just nu även om det är fullt upp. Var i stallet kl 8 då hovslagaren skulle komma. Tog en timme och sedan satte jag mig i bilen och åkte ändå ner till Malmö där jag haft möte med de som skall sköta försäljningen av våra produkter.

Tittade på klockan när det var färdigt och insåg att jag inte skulle hinna tillbaka till Kungsbacka kl 16,45 då jag skulle gå på utvecklingssamtal. Kände med en gång ”usch, vilken dålig mamma jag är”-samvetet men vad gör man? Det var bara att ringa till fröken och säga, ”sorry”, jag hinner inte!

Tänker ibland på när barnen blir stora och får egna barn, om de tänker tillbaka på sin egen barndom som företagarbarn? Vågar inte tänka på det. Men så farligt är det nog inte, tvärtom, de har lärt sig att ta eget ansvar mycket och de har de tillgodo nu. Pratar ibland med mina två stora killar, 19 och 17, och de tycker att de har haft det bra. De säger att jag har varit världens snällaste mamma, fast de vågar kanske inte säga något annat. Jag har underbara killar, duktiga, väluppfostrade och kan sköta sig socialt och de blir alltid uppskattade överallt de kommer.

Red idag på kvällen. Red ute i paddocken (manegen är inte färdigbyggd) och det var kallt. Så det blev bara en halvtimmes pass idag, men det gick bra. Rider dressyr men skall försöka mig på att börja hoppa lite. Hästen älskar det men jag är livrädd. Så idag har travat över bommar som ligger på marken. Gick bra så snart kanske jag vågar mig på ett hinder. Tycker det är otroligt läskigt för min häst är väldigt stark och väldigt busig så det kan gå undan rejält ibland. När man var yngre ramlade man av både här och där men man reste bara på sig och skakade sig och satte sig sedan upp i sadeln igen som om ingenting hade hänt. Nu, vid 42 års ålder, ramlar man av är man som ett kylskåp som rasar i backen.

Min hund har skällt hela dagen idag. Han är en airedaleterrier som jag själv fött upp och han är nu 10,5 år. Det är väldigt gammalt för en storvuxen hund. Han är frisk och pigg som en valp, har inte varit sjuk i hela sitt liv men nu ser och hör han extremt dåligt. Sedan tror jag att han börjar bli senil, för han står bara och skäller i hundgården mot något som inte finns. Man inser att det kanske snart dags för honom att passera men det är ett så himla svårt beslut. Speciellt när han inte är sjuk utan fortfarande pigg. Vad göra?

Nej, nu skall jag lägga mig för det är en lång dag i morgon också men jag ser fram emot den jättemycket!